Search
  • Anna Beck

Länge sen

Bara att inse att jag inte är någon bloggare. Tänker ofta att det här kan man skriva om men det blir liksom aldrig av. Tiden räcker inte till, eller, jag prioriterar annat.

Sommaren är här och har varit ett tag, vilket innebär mycket cykling utomhus. Ibland med vänner, ibland ensam och oftast tillsammans med Patrik. Vi rullar runt lite överallt. Att dela intresset för cykling är väldigt roligt underlättar verkligen. Det är ju många timmar i veckan som tillbringas på hojjen.

För några veckor sedan körde vi också Vätternrundan tillsammans med Skoghalls CK Hammarö och Anders Olsson. Målet- 10 timmar. Anders har tidigare kört med det målet men det har varit stolpe ut. Nu var det dags att sätta det. Vi rullade ut ur Motala 05.42, taggade och förväntansfulla.

Vi skulle köra fort där det gick att köra fort och hålla lagom fart i backar. Anders kör en kneeling, en handcykel där han sitter på knä. Han tar mindre vind än en vanlig cykel och rullar fortare nerför än en vanlig cyklist men uppför använder han armar och bål och har mindre muskelgrupper att jobba med.

I klungan låg vi i tre par framför Anders och tre personer bakom. För att bädda in honom i vindsuget så mycket som möjligt.

Ner mot Jönköping gick det fort och enligt tidsplanen låg vi väl med.

Stefan som var lagkapten frågade innan vi nådde Jönköping vilka som ville gå in i depån för att hämta dryck och energi till alla. Fem cyklister skulle göra det. Anders och två cyklister skulle fortsätta köra. Eftersom det går uppför ut ur Jönköping var det ett smart ställe att stanna på. Jag, Andreas och Anders körde vidare och resten stannade till.

Vi tuggade på bra och det var så häftigt att se Anders, han är som en maskin som bara går och går och går.

I backen visste jag att vi dessutom skulle få hejarop från Kristoffer(landslagskamrat och paracyklist), Anette och Bengt. Tack för att ni tjoade extra mycket på oss. Det värmde!

Efter en stund kom gänget ikapp och resan fortsatte tillsammans, Stefan sa till mig att lägga mig sist som grindvakt. Det rullade på fint och vi höll tidsschemat plus lite till. Här någonstans börjar en jättetrevlig tjej prata med mig, hon ligger i rygg och hon har tappat sin klunga i Jönköping där hon fått krångel med sin cykel. Ellen som hon hette frågade om hon fick ligga kvar där och givetvis var det ok. Jag adopterade henne rakt av. Cyklingen ger så många fina möten med människor, här var ett sådant.

Det var en fröjd att titta framåt och se alla, en snygg klunga som körde enligt plan. Stefan, Patrik, Jakob, Sarah, Andreas och Jocke samarbetade starkt tillsammans. När det gick på för hårt kommunicerades det fram direkt för att sedan flyta på. Anders hade kramp i nacke, svårt att trycka på med en arm och hade yrsel. Men han var inne i bubblan och hittade något sätt där det var överkomligt att fortsätta.

Vi rullade genom Hjo och sedan Karlsborg. Efter Karlsborg stod Siv-Inger, Majsan, min pappa och Anki. Världens bästa crew!! Vi rullade in till dem. Fick värmande, positiv energi och välbehövlig vätska samt annat gott att stoppa i fickorna. Snart var toppen på sjön nådd.

Jag och Martin som legat bakom Anders en lång stund var också sugna på att hjälpa till där framme så Stefan ändrade om och vi gick fram.

Inför Vättern var jag orolig om jag skulle kunna genomföra hela. I över ett år har jag haft problem med rygg och höft. Det är värst under långa turer där jag belastar hårt över längre tid och i backar. Smärtan leder ofta till kramp till slut om jag fortsätter pressa. Och då finns det inte på kartan att orka sitta kvar på cykeln.

Men med en ordentlig dos Linnex och tidigare massage hos Lugnets massage gick det förvånansvärt bra. Halleluja!!!!

Framme i klungan kände jag att det högg tag några gånger och var på gränsen att få kramp men med kortare förningar och lite extra vila när de andra låg längre där framme kändes det bra igen.

Vi rullade förbi Hammarsundet och neröver mot Motala.

Jag ser när Stefan lägger sig bredvid Anders och säger- Vill du gå för att gå under nio timmar? Anders svarar, NIO?? Anders har inte kunnat se hur vi legat till tidsmässigt, hans yrsel har gjort att han inte kunnat tittat på cykeldatorn. Han är redo att göra ett försök. Och vi lägger in en extra växel.

Det är lite svårkört den sista biten. Det är massor av cyklister, mötande tung trafik och det är stundtals inte roligt alls. Men vi höll ihop klungan. Viker av från den stora vägen mot Medevi, ut på den stora igen, in på en till mindre väg. Här köttar vi allt som går. Och Anders bara mosar. Med sina armar, vi andra hade fullt sjå att orka med benen...

Ut på stora vägen igen och nu är det nära.

Motala är här, vi viker upp från stora vägen, genom en rondell, in på en mindre väg. Till slut viker vi vänster in mot centrum, en höger och en vänstersväng till. Sedan är målet ett faktum.

Jag har under nästan nio timmar haft ståpäls flera gånger. Det har varit en andaktig upplevelse att få vara med om det här. Anders har slagit ett rekord med hästlängder.

Tiden blir 8 timmar och 51 minuter.

Den här klungan från Skoghalls CK Hammarö gjorde det.

8 killar, 2 tjejer.

3 paracyklister.

Paralympisk mästare.

Världmästarinna.

Nordisk mästare.

Svenska mästare.

SM-medaljörer.

Det var många färger på den här klungan.

Ett sommarminne som blev ett minne för livet. Och det är det vi gör, cyklar för livet.

PS. Ellen som tappade sin klunga i Jönköping. Hon fick välkomna dem in i målet. Redan klar. På något sätt hade vi kört förbi dem. :)

266 views

070-8511969

©2019 by Leo Jordansson

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now